Om boken: 2018 / Berättelsen om en orc som aldrig kunde hitta sin väg i livet och sitt kall, vars liv inte fungerade. Alverna attackerade hennes by och brände den. Zankese bestämde sig för att ta hämnd och ta så många tomteliv som möjligt. Men ett möte med en märklig alvmagiker förvandlades till fångenskap... Går vi inte alltför ofta förbi de viktigaste sakerna, nedsänkta i tankar om tidigare förluster och vägval? Förbi det som, som en handfull gnistrande snöflingor, är utspridda i små detaljer?